Stig goes bananas

Vi var fem statister på bussen. Våra stora väskor var fyllda med våra egna vinterkläder. Fyra varianter för fyra personligheter

Det var kallt - och vi hade kraftig motvind när vi gick från hållplatsen Mölnvik 10.16, förbi brandstationen och helikopterplattan - och fram till ICA-studion som låg 600 m längre bort. 

Gunnar - "Gurra"

Kalle från Esteban stod och tog emot oss utanför dörren. I matsalen satt redan halva gänget och väntade.

Jag upptäckte snabbt att Gurra var där. Han satt och fikade och löste Sudoku. 

Honom har jag träffat många ggr.  
Vi har varit åhörare i aula i Coacherna,  druckit päroncider på Moderna Museet i Cockpit, väntat i entrén och varit på väg till Chinateatern vinter och vår i "Min så kallade pappa", "skakat" och trillat runt på ett stillastående tåg i en reklamfilm för Lillasyster (Gävle Högskola) och vandrat runt i Björns Trädgård i den prisbelönta Astrid - att döda ett djur Den var vi också på premiären på.

för Ninni

Det blev inget mera sudoku för honom. 
Vi snackade mellan tagningarna - med varandra och med Ninni som satt vid samma bord. 
Senare kom också Julia med i snacket.

Första "bilden" var knappt 10 sekunder lång. Alla var med Jag i min rödrutiga kappa. Ninni hade vit rock och satt i kassan.Jag la varor på bandet och Gurra var irriterad över att jag var så långsam... 
Stig påbörjade dagens "grej

 Inspelningsledaren Joakim höll rätt på våra namn.... Full koll på scener och regissörernas ändringsförslag.

Dan

I nästa "bild" var det Dan och Jag som stod borta vid frukt och grönt medan allt hände bakom våra ryggar. Vi var kvar där även i nästa bild! Och nästa!  
Jag i min gråprickiga stora täckjacka och svara basker och Dan i röd fleece och halsduk

Sen dags för paus för mig innan lunchen


Maten var fantastisk! Kycklingbröst med tomat och rökt skinka och en massa sallader. God kaka till kaffet.

Kerstin och de andra ungdomarna vid bordet intill

Nytt klädbyte. 

Jag hann knappt få på den brunrutiga jackannoch den orangfärgade pagodliknande mössan, innan dom ropade mitt namn.

Jag skulle agera. Skulle hålla i "filéerna", sänka dem och titta efter  den galne Stig.
Några omtagningar... Uppmuntrande tillrop från regissören
 Det var kul - Och det gick bra! 

Marianne  satt med korsord
längre ner i lokalen
 Hon gillade min mössa

Men tänk! Jag är ju ingen handmodell precis! 
Mina fula händer och hopplösa naglar, som jag alltid skämts för! Jag krökte in dem så gott jag kunde.

Nytt klädbyte! 

Nu gällde det en resterande scen - med jul-grejer. 
Men jag behövdes inte. 
Så jag hann fylla i avtalet...

Märklig avtalstext.

Mycket märklig avtalstext

Jag pratade med Kalle och sa att jag bloggade... Han sa att det var ok så länge jag inte avslöjade vad som hände - inte avslöjade storyn.

Dylan(?) Trött

Det var sagt att vi kunde hålla på till kl 19 men vi var klara innan 18.

På väg ut stod Ninni och jag ock pratade med Kalle. Jag tog upp mitt favoritämne.
Att statistansvariga har stort ansvar för hur befolkningen uppfattas/utmålas i film och reklam.

Tydligast var det  när vi var 100 kvinnor i vitt som gjorde en film för Hjärt och Lungfonden. 
Inte utgjorde vi något tvärsnitt av kvinnorna i Sverige precis!
Det hade såklart varit jobbigare för "dom" att leta mörka kvinnor, leta en kvinna med slöja, än att bara ta dem som anmält sig på statist-sajten.

Första gången jag tänkte på detta var på Kvällspressens redaktion, Liza Marklunds deckare, där vi jobbade 4-5 dagar per film
En av dagarna fattades folk på redaktionen och någon föreslog en mörkhyad statistkompis. Men den statistansvarige måste fråga produktionsledningen först(!)

Jag frågade Kalle om det inte var dags för  kvinnor i slöja i affären.
- Tror du inte jag försöker? svarade han.

 Konstigt nog började han istället prata prata om att det är svårt att ha en mörkhyad person med.

 Folk skulle ju genast se att det var samma person (!) - även om hon har andra kläder på sig i nästa scen.

Personen skulle helt enkelt synas för mycket!

Jag borde kanske ha haft min blommiga sjal på mig i någon scen

Sjalen låg kvar i min stora prickiga väska

Det var en trevlig dag!  Vi blev trevligt bemötta av alla i teamet.

Jag är gärna med igen!  - om Joakim är inspelningsledare! 
Det är han som gör de flesta jobben.

Förra gången, för två år sen. var det en annan inspelningsledare. Oangagerad och ganska trist. 

Se  blogg från förra tillfället!

Ninni och jag skyndade oss iväg mot hållplatsen. Passerade helikoptern...

Vi hann  till bussen tack vare ett chaufförsbyte.



Reklamen kommer vecka 42, i mitten av oktober sa dom. 
Jag lägger in en länk då!  Då få ni se när Stig goes bananas.

Reklamfilmen heter
Stig rasar över 5:2 dieten