Titta in i kameran!

Det första man lär sig som statist är att inte titta in i kameran.
Men nu skulle vi titta i kameran!
Vi var hundra vitklädda kvinnor som stod på ett vitt golv omgivna av ljus
Kameran - och fotografen satt högt upp - och vi skulle titta in i kameran.

 "Vi kommer att filma en reklam/informations film  för att stödja forskning kring kvinnors hjärt & lungsjukdomar. En känd person  kommer att agera språkrör och rör sig bland kvinnor som alla är klädda i vitt. Din roll kommer att vara en av kvinnorna som hon passerar/agerar med. Mer information får du på plats."

Det blev varmt!
Det märkte vi direkt när några av oss skulle vara med vid ljussättningen. Vitt ljus, olika vitt ljus. Man ser på bilderna från kameran hur olika färg olika ljus ger!

Sen placerades vi ut. Flyttades runt. Fick en blyertspenna för att skriva en signatur på det vita golvet, så att vi skulle hitta tillbaka... Laila stod framför mig, förstås, Ia till vänster och Riitta till höger och Liss snett framför. Pernilla och Desirée i raden bakom. Susanne, Helena och Irene längre fram, längre bort. Ja, det var många gamla bekanta med den här dagen

Liss

Ia

Riitta

Leila, ny bekant

Nummerlappar

Vi stod.
Så delades gula nummerlappar ut som vi skulle vifta med. Dödsdomar. 
Vi stod.
Sen valdes 41 av oss bort.
Det skulle bli tydligt. Av hundra kvinnor som dör, så dör 41 i hjärt-och kärlsjukdomar.
Så småningom sänktes kameran... 
Kändisen Amelia kom, klädd i rött, för att vandra mellan raderna och informera...
Det var svårt för henne! Svårt för en van ledare att ta regi.
Regissören Rolf Sohlman var tålig, men vi började bli lite otåliga.
                                      Vi stod. 

Susanne och Anna

Ia

Så plockades en del av oss in för att visa på vad forskning om kvinnors hjärtan kan betyda.

Kändisen och lekledaren - båda röda

Desirée kaffe-på-maten

extabordet med Laila

Lunch! Skönt med en paus.
Skönt att få sitta.
Men sittplatserna var begränsade.
Jag hatar när folk markerar plats!
Om man står i kö i en kvart så hinner ju någon annan äta lasagnen under tiden! Grrr!

Vi var ju många!
..och i en studio intill pågick en annan inspelning...
Kön till de tre toaletterna var lång! 

Det fans bara några stolar....

Så satte vi igång igen.
Vi stod. Vi gick i och ur bild. 

Amelia kämpade med att gå långsamt, men prata intensivt - och snabbt!  Svårt. Nog mycket svårare än hon trott.
 Hon är  van att prata, agumentera och vara övertygande på egen hand - och att bestämma själv!

bästa bilden?

Det tog längre tid än beräknat.
Till sist var hon klar, men vi skulle fortsätta att stå. Stå och titta på balken nära taket medan kameran rullade fram på rälsen.

När vi till sist var klara gällde det att hitta sina kläder, skor och väskor, fylla i statistpapperet innan vi fick våra fyra biobiljetter och en "goodiebag" med bl en finare olivolja

Ja, det var många jag kände sen tidigare. Många andra som kände varandra. Men var det ett tvärsnitt av svenska kvinnor?
Nej!
Det var nästan bara kvinnor med skandinaviskt utseende. Ingen mörkhyad. Synd. 



Vi hade åkt buss från Slussen till Orminge och sedan promenerat en kilometer för att komma till studion i industiområdet. Utsidan var inte lika spektakulär som Stiller Studio i Lidingö, men i övrigt nog ganska lika. När vi skulle hem fick vi åka buss direkt till Slussen. Bussen skulle vara ett extra uppehållsrum under lunchen....men jag tror inte någon utnyttjade den.

 jobbar med film och tv-produktion, dokumentärer och reklam. Det är dom som har gjort Anno 1790  (Svt ) och den senaste Hamiltonfilmen Dessutom en hel del informationsfilmer för Barndiabetesfonden och Hjärt-Lungfonden t ex "Jag är en stroke"(Kjell Bergkvist)

"Vår" film kommer på TV i mars. Jag länkar!


Film om inspelningen
Reklamfilmen