fredag 22 juni 2012

Mecenaten

Mitt nakna, vackra arv
Ingrid, min kulturella faster var sjuksköterska - och mecenat*.

Hon stödde konstnärer hon tyckte om och trodde på. 

Den tavla hon var mest stolt över var den stora blågrå med tempelstatyerna av Erland Brand, som hon köpte på femtitalet, när konstnären hade det knapert.
Tavlan var med på en stor retrospektiv utställning på Konstakademin för ca femton år sen, medan Ingrid ännu levde. Guddottern ärvde den 2004.
påklätt arv
Jag fick tre av hennes andra tavlor, samt det danska silverhalsbandet och dessutom den svarta finklänningen -som jag sen gav till min guddotter.

Jag tänkte på faster när jag var på  fotograferingen i söndags - och undrade om hon skulle ha uppskattat alla maskerna i 
Aida Chehrehgoshas bilder
Hon skulle säkert ha varit intresserad av bilderna - och deras tillblivelse. Hon skulle ha hejat på mitt staterande. Men hon skulle kanske bett mig välja noga bland uppdragen.
Gustav Danielsson 
Peter Modestij
Under kvällen på Nytorps gärde hörde jag många fnysningar från statister angående kortfilmen som skulle spelas in nästa dag.
Man sa att många statister hade hoppat av - för att det skulle vara "snusk" och att det skulle finnas med ett naket par i filmen, s
om går under arbetsnamnet DKP (det knullande paret). En lärare sas ha sagt sig inte våga vara med i en "sån film", för  "vad skulle föräldrarna säga?" Jag fick höra om mail som studsat fram och tillbaka mellan alla som skulle ha varit med. Alla hade läst om avhoppen och om alla ängsliga, lite pryda kommentarer.

Dea Saracevic
Dea hade ringt mig tidigare den dan och jag hade tackat ja! Kortfilm är kul och ibland väldigt annorlunda.
Det  gällde en kortfilm, en 
konst/experimentfilm, som fått stöd av Filminstitutet. Regi Peter Modestij och foto Gustav Danielsson på Någonting film.
 
Jo, jag visste att det gällde en auktion, en konstauktion, där Simons J Bergers rollfigur skulle köpa ett konstverk som skulle kunna komma att imponera på omgivningen. En installation av ett naket par.
Det skulle komma att bli två auktioner....
En mycket annorlunda historia. Konst.Jag träffade Dea några dagar förra sommaren under inspelningen  av Cockpit som har premiär i dagana(se blogg1 blogg2)
En fantastisk statistansvarig! Full av liv och väldigt engagerad i jobbet - och statisterna. 
Henne litar jag på. Hennes beskrivning av filmen, människorna som var engagerade i genomförandet och vilka som skulle medverka - det är klart att jag ville vara med!

Skräddarställning
Rolf i stolen ett tag
Klockan sju nästa morgon träffades vi uppe i en utrymd, omöblerad  lägenhet på Sankt Eriksgatan där Dea stod och fixade riklig frukost i köket. Frukost till alla!
 

Vårt omklädningsrum hade förvisso bara en stol -  men sen satt vi ju större delen av dagen på de vita stolarna i auktionslokalen eller på bänkarna på gården

Kul att få se "insidan" av gatan - Vi
 hade våra raster på innegårdarna. Solen sken!


Dea  Roza  Valerie  Sigrid
Roza, Sigrid och Anders
väggkonst  och Anders
Det var många gamla statistvänner på plats: Peter, Anders, Maj-Lis, Valerie och Rolf dessutom nya vänner som Sigrid, Roza, Robert m fl 
innan smink
Peter
sminkade






Peter studerar katalog
auktionspersonal
Det blev en lång dag... men vi blev väl förplägade.  Mackor, riskakor, nötter, russin, kex och frukt  fanns hela tiden att tillgå.... 
Lunch åt vi på en indisk restaurang i närheten tillsammans med resten av teamet.


Lagom långa raster ute i solen. Mycket snack som vanligt.
Ombyte till nya finkläder inför den andra auktionen, "några år senare"...
Tyvärr glömde jag att ta bild på de svarta spadarna


Roza
Sigrid
BM Sigrid


Dea i guldstickat  fick
rycka in i andra auktionen

Dea tackade för att vi ställt upp.
Jag sa att trots att hon fått så mycket extrajobb - och otrevligt bemötande så var det nog tur att dom som kände ett obehag faktiskt hoppade av. Denna dag hade ju bara vi som var positiva varit med.

Väl hemma läste jag de förfärade inläggen på nätet om denna inspelning - från sådana som inte varit med...

- från såna som vill bestämma. Förtäckta hot. 
Nu gällde det främst att vi inte fått betalt!
Vissa hotfulla, som påstår att vi som ställer upp obetalda förstör...
Men jag är en slags mecenat, precis som faster Ingrid
mecenat
Jag ger av min tid, av min närvaro till konstnärerna jag själv väljer att stödja.

Häromdagen funderade jag ju över hur Aidas bilder
skulle kunnat användas, Jag funderade vidare på vad jag väljer att ställa upp på.
Kan jag med gott samvete ställa upp på reklam för ett spelbolag,
när jag är medveten om de spelberoendes helvete?
Alkoholeklam?

En mecenat väljer  - faster Ingrid valde.


Filmens synopsis: 

En man köper ett naket par på auktion - men alla handlingar har konsekvenser. 


*mecenat:
person som understöder konst eller vetenskap särskilt genom generösa gåvor

3 kommentarer:

  1. Fantastiskt Britt-Marie. Instämmer, det är var och en som själv avgör vad man vill stödja och slutkommentaren om vad man ställer upp på om man får betalt utan hänsyn till konsekvenserna är obetalbar. Respekt för de som driver fackliga frågor, visst, så länge de inte förfaller till hatpropaganda mot individer som har andra syften än pengar. Att sedan alla bolag som har avtal är skyldiga att betala samtliga anställda enligt samma taxa är en helt annan sak. Själv är jag ju numera 'organisationsallergisk' på grund av vissa personers maktbegär och hatpropaganda.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är en lite lustig värld som vi statister rör oss i. Ibland liknar den faktiskt verkligheten. Men lika givande som vanligt att ta del av BM:s betraktelser.

    SvaraRadera
  3. Ja det är bra! Jag tycker att en fackförening är viktig, och bör utvecklas även för oss statister! Det motsäger inte att vi också ställer upp när konst skall skapas, det finns så mycket bra som ibland blir ekonomiskt gångbar på sikt, ibland bara är konst :-) Självklart vill man vara med där också. Däremot skall vi naturligtvis ha lön som alla andra när vi medverkar i finansierade produktioner och reklam. Den fackliga utvecklingen går vidare hoppas jag, men det handlar om att vi går ihop, och inte angriper varandra för då kommer vi ingenstans. Kram på dig BM

    SvaraRadera