måndag 3 oktober 2011

Vad var det du hette nu igen?



Jag var på väg till Kistamässan i fredags, men hann inte starta innan en man knackade på bilrutan och påpekade att jag hade punktering!
Själv skulle aldrig ha sett om det varit punka på en bil på parkeringen 
Nåja, jag fick hjälp att ta av däcket och att sätta dit det där lilla uschliga reservhjulet och körde sen i max 80 km/h till Spånga Bilcentrum, min Suzukiverkstad.
Inte hittade dom pyset- inte på direkten - 
så jag gick Spånga station och tog pendeln för att hämta bilen senare.

Antikmässan då? Trevligt - och jo, det blev en några lampskärmar, en jacka och några hattar. Konstigt så det blivit de senaste gångerna!

På tåget, på vägen tillbaka från mässan ringde telefonen!
Man hade sett mig på statist.se och ville ha med mig i en musikvideo där jag skulle föreställa mamman till Per Andersson i Partaj på Femman. Två timmars jobb på måndag em?
Jo, jag tackade ja...
Men sa hon 150 kr eller 750 kr??? Svårt att höra på tåget.
Troligen var det 150... Mina statistkollegor har sagt att Baluba är mycket snåla. "Det är bara Peter Settman som tjänar pengar!"


Jag har nu, först nu, sett ett avsnitt av programmet - och blir lite generad.
Och det aktuella avsnittet går redan kommande söndag...


Nåja
Detta
 var första gången som jag inte fått några instruktioner alls om klädstil, färger osv.
Så det fick bli det jag köpte på mässan i fredags. Vintage! Jackan från Gunilla Pontén och till den en jättestor röd basker i ett tyg som efterliknar mocka..
Jag glömmer nästan alltid att be någon fotografera mig i scenkläderna.  
Bilden fick fixas i efterhand. Det är ju mina egna kläder.
Bloggen  förändras under veckan... Bestämmer själv!

Jag var i god tid. Strosade runt bland antikaffärerna innan jag kvart i fyra satte mig att vänta utanför Juiceverket på Norrtullsgatan där vi skulle spela in. Hade trott att teamet nog redan borde varit dör och riggat

Klockan 16 ringde telefonen. Teamet var försenat.
Jag köpte så småningom en Juice men björnbär, äpple och ingefära. Gott!
Jag såg en man gå förbi fyra ggr. Var det han som skulle vara "fadern"?
Det var det! Det var Raymond, en engelsman.
Efter ytterligare 
 tjugo minuter började Partajgänget, tillsammans med det lilla teamet  dyka upp...  
Trevliga. Faktiskt. Dessutom så var Christine Meltzer inte a llsså överdriven som man ser på TV. Ett tag trodde jag att det var någon annan. Det var en enkel liten produktion -men förstås ändå ganska många personer. Men bara en fotograf

Det skulle bli en musikvideo runt den okända kändisen Per Andersson...
"Fadern"  Raymond och jag, satt inne i lokalen och väntade. Vi hörde först inte det svaga musiken från  den lilla lilla telefonförstärkaren där ute, som det skulle sjungas/rappas till.
Därefter skulle vi, Pers "föräldrar" i videon, sjunga till telefonspelaren. Jag hade hela tiden haft svårt att höra/ förstå denne engelsman. Han hade dessutom mycket svårt för
 att klara texten som vi skulle sjunga/mima till. Viss irritation...

sandwichmannen

Sen skulle Per traska runt med sitt förklarande plakat innan vi alla traskade upp mot Norrtulls sjukhus.
Där spelades slutet av sången in. 

Musikvideon är en del av Partaj som kommer att sändas i Femman redan på söndag!!!    "En okänd kändis"
Vad var det du hette nu igen?










Det är skillnad på inspelningstid. Sex dagar!
Det är som förr i tiden!
Det är ju skillnad på kvalité också!


Imorgon är det dags för fortsatt inspelningen av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Det gäller en begravningsscen som påbörjades i juni. 
                                          Se  min blogg "Min hatt och jag"











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar